Ordförande­intervju

Text: Liselott Lindström
Foto: Helen Korpak

Svenska kulturfonden behöver bli mer inkluderande när det gäller vem som kan anses jobba för det svenska i Finland, säger avgående ordförandena Mikaela Nylander och Mikael Svarvar. “Vi behöver kunskapen för att träffa rätt”.

“Kanske bra att man avgår innan man blir cynisk”, konstaterade Mikael Svarvar till Mikaela Nylander under ett möte i januari 2026. På sommaren lämnar de båda sina poster efter sex år som delegationsrespektive styrelseordförande för Kulturfonden. De har jobbat tätt ihop. Svarvar har lett sakkunnigarbetet som ligger som grund för finansieringsbesluten som Nylander och styrelsen fattar. Deras år i Kulturfonden har präglats av turbulens och kris efter kris i samhället.

– En stor fråga är vad som ska bevaras när statens nedskärningar drabbar kritiska funktioner för oss på svenska och i världen överlag. När staten tar bort sitt ansvar, ska vi då fylla på? undrar Svarvar.

– Vi kan inte ta över det den offentliga sektorn borde stå för, men vi kan matcha, säger Nylander.

Hon säger sig vara oerhört orolig för de finlandssvenska aktörerna inom utbildningen, alltså andra stadiet, yrkesutbildningen, yrkeshögskolorna och universiteten. Utbildningsuppdraget är så stort och aktörerna så små att det är svårt att upprätthålla en kvalitativ undervisning när de offentliga resurserna tryter. Ansökningarna från högskolorna växer hela tiden i antal. Hon pekar ändå på utmaningen i att se vad som är ordinarie verksamhet och vad som är utvecklingsprojekt som Kulturfonden kan vara med och finansiera.

– Vi kan möjliggöra att en utbildning kommer igång, men inte upprätthålla den, säger hon.

Kulturfonden har på senare tid också sett en stor ökning i ansökningar från aktörer inom social- och hälsovården efter att Social- och hälsovårdsorganisationernas understödscentral Stea dragit ner på sina statsfinansierade understöd. En av Nylanders största bedrifter som styrelseordförande blir att hon införde Kulturfondens första regelrätta strategi. Fondens utdelning växer och en del pengar är tydligt bundna till vissa ändamål, medan det finns allt mer pengar som styrelsen själv kan fatta beslut om.

– Jag såg ganska tydligt att det behövdes en strategi för hur pengarna ska riktas i framtiden.

Nylander ser att man mer och mer måste komma in i tänkesättet att det finns människor med olika bakgrund som vill jobba för det svenska i Finland; människor som inte har flera generationer finlandssvenskar i släkten.

– Människor som har en annan språklig bakgrund än vi ska också kunna känna sig delaktiga, kunna söka bidrag från oss och vara medvetna om att vi finns.

Mikael Svarvar vill ogärna diskutera vem som är finlandssvensk, men tycker att Kulturfonden kunde vara modigare och ta mer risker på det här planet.

– Min stora ledstjärna har varit Kulturfondens ändamål, att vi ska stödja det som gynnar det svenska i Finland. Vad är det svenska idag? Vi är många som vill jobba för det svenska, men ofta blir vi kvar i vår egen bubbla. Vi måste ta in nya människor i våra sammanhang och också själva förändras, säger han.

Det ska inte alltid vara språket som styr, utan det behövs mer insikt i att man kan jobba för det svenska på andra språk än svenska. Nylander önskar att det fanns en större mångfald, som uppstår om personer med olika språklig bakgrund, kunskap, insikter och erfarenheter formar Kulturfondens linje.

– Människor med utländsk bakgrund borde också kunna ge sin input i styrelsen. Vi behöver deras kunskap för att träffa rätt helt enkelt, säger Nylander.

I en värld i omvälvning ser både Nylander och Svarvar Kulturfonden som en institution som finansierar byggstenar för demokrati, samhällsfostran och dialog. Fonden ska fortsätta jobba för ett öppet samhälle och skapa förutsättningar för kulturen som en kritiker av samtiden. För sin efterträdare målar Svarvar en bild av Kulturfonden som ett stort fartyg som inte går att svänga snabbt. Man behöver höra och se vart samhället är på väg för att börja svänga i tid. Svänger man för snabbt åker man på grund. Men det finns också många små båtar man kan sjösätta och reagera med i akuta kriser.

– Man måste ha mod att reagera samtidigt som Kulturfonden behöver vara det stabila skeppet i svåra tider, säger han.

Fritidsproblem lär varken Svarvar eller Nylander tampas med i framtiden. Svarvar har hunnit bli morfar under tiden som delegationsordförande, och Nylander har blivit invald i Folkhälsans styrelse. Svarvar ser fram emot att hinna lägga mer tid på musiken, och Nylander jobbar som både statssekreterare och som stadsstyrelsens ordförande i Borgå.

– Kulturfonden har varit som en livlina till något positivt för att orka med allt det här besvärliga som finns inom den offentliga sektorn, säger Nylander.